Alltid stöttad
Trots att jag kan sakna vissa bitar utav det stöd jag också hade behövt i min konstnärliga resa så har det självklart funnits mycket av den varan också . Det finns några personer som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta och som verkligen har fått mig att inse att det kanske finns nåt intressant i min konst. Jag pratar om mina förräldrar som alltid och då menar jag alltid, finns där för mig. Vare sig det handlar om det konstnärliga eller andra delar av mitt liv. Som nu när jag hade utställnng i Stockholm. Mina föräldrar både skjutasade ner mig med all min packning och kom även och hämtade mig när jag oturligt nog blev sjuk och resten av utställningen blev inställd. Det är mina föräldrar i ett nötskal. De finns alltid där.
En annan person som fanns där när jag verkligen behövde honom är min mellanstadielärare Bo Schmidt. Under tiden jag hade honom som klassföreståndare blev jag allvarligt mobbad men med honom kunde jag ändå alltid känna mig trygg och stark när jag va i skolan. Mycket på grund av att han visade tydligt att mobbing inte var ok men också för att han såg min kreativa talang och uppmuntrade den. Den blev mitt sätt att fly undan det dåliga och att se mitt eget värde.
Nästa person jag känner att jag vill skriva om är min keramiklärare Mats Svensson på Leksand folkhögskola. Där gick jag 2011-2013. Innan dess hade jag varit sjukskriven i 10 år och utan Mats hade jag nog aldrig funnit mitt riktiga kreativa jag igen. Att gå den utbildningen var inte bara utvecklande på det konstnärliga planet utan också på det personliga. Att bli sedd och lyssnad på på alla sett är inget jag tar för givet, speciellt inte med en osynlig kronisk sjukdom, men i Leksand blev jag det. Så tack Mats för att jag fick vara jag.
Jag vill också säga tack till Lotta Hernek, Bodil Wilén och Barbro Trum som jag hade förmånen att lära känna, lära mig av och lyssna på under utbildningen på Leksand folkhögskola där de höll i kursen Kreativt entreprenörskap där jag gick 2013-2015. Pga er vågar jag, både som företagare men också som privatperson. Tack!
Så varför skriver jag om dessa människor. jo för att jag känner att vi i dagens samhälle ofta är så rädda för att berätta vad människor betyder för oss. Vi behöver bli bättre på det. Jag försöker se till att faktiskt säga det snälla jag tänker på till människorna omkring mig. Ett enda uppmuntrande eller snällt ord kan förändra en människas dag, månad eller liv.
Nu finns jag ju också på youtube och där talar jag om behovet jag haft av att få ha en konstnär som inte gått på en högskola som förebild. Det står jag fast vid men det betyder inte ALLS att all annan stöttning av andra personer inte betyder något. Ni betyder MASSOR.
Så hoppas ni alla får en fantastisk midsommar!
Nyklippt gräs och sommarregn är mina absoluta favoritdofter denna årstid och nu verkar det som att denna midsommar också kommer bjuda på det. härligt!
All kärlek!
Malin
En annan person som fanns där när jag verkligen behövde honom är min mellanstadielärare Bo Schmidt. Under tiden jag hade honom som klassföreståndare blev jag allvarligt mobbad men med honom kunde jag ändå alltid känna mig trygg och stark när jag va i skolan. Mycket på grund av att han visade tydligt att mobbing inte var ok men också för att han såg min kreativa talang och uppmuntrade den. Den blev mitt sätt att fly undan det dåliga och att se mitt eget värde.
Nästa person jag känner att jag vill skriva om är min keramiklärare Mats Svensson på Leksand folkhögskola. Där gick jag 2011-2013. Innan dess hade jag varit sjukskriven i 10 år och utan Mats hade jag nog aldrig funnit mitt riktiga kreativa jag igen. Att gå den utbildningen var inte bara utvecklande på det konstnärliga planet utan också på det personliga. Att bli sedd och lyssnad på på alla sett är inget jag tar för givet, speciellt inte med en osynlig kronisk sjukdom, men i Leksand blev jag det. Så tack Mats för att jag fick vara jag.
Jag vill också säga tack till Lotta Hernek, Bodil Wilén och Barbro Trum som jag hade förmånen att lära känna, lära mig av och lyssna på under utbildningen på Leksand folkhögskola där de höll i kursen Kreativt entreprenörskap där jag gick 2013-2015. Pga er vågar jag, både som företagare men också som privatperson. Tack!
Så varför skriver jag om dessa människor. jo för att jag känner att vi i dagens samhälle ofta är så rädda för att berätta vad människor betyder för oss. Vi behöver bli bättre på det. Jag försöker se till att faktiskt säga det snälla jag tänker på till människorna omkring mig. Ett enda uppmuntrande eller snällt ord kan förändra en människas dag, månad eller liv.
Nu finns jag ju också på youtube och där talar jag om behovet jag haft av att få ha en konstnär som inte gått på en högskola som förebild. Det står jag fast vid men det betyder inte ALLS att all annan stöttning av andra personer inte betyder något. Ni betyder MASSOR.
Så hoppas ni alla får en fantastisk midsommar!
Nyklippt gräs och sommarregn är mina absoluta favoritdofter denna årstid och nu verkar det som att denna midsommar också kommer bjuda på det. härligt!
All kärlek!
Malin
Comments
Post a Comment
Jag värdesätter alla kommentarer! Tack!